Dykningen var härlig även om vi tyvärr inte fick se några mantor eller valhajar. Vid ett tillfälle när vi åkte från en dykplats till en annan dök dock en späckhuggare upp och ner bredvid båten. Coolt, men man blev väl inte så sugen på att hoppa ner i vattnet just då...
Det kommer ett inlägg om dykningen senare när jag har lite foton jag kan lägga upp. Våra foton blev inte så bra, men vi dök tillsammans med två italienare som tog jättefina foton som de skulle skicka till oss. Så; stay put! :)
Förutom fina minnen och nya vänner fick jag med mig en öroninflammation från dykningen. Just öroninflammationen var ju himla opraktisk för den har ställt till våra planer lite.
Första dagen efter dykningen hade vi bara en slappedag på stranden med varsin god bok och god mat/mangoshake (förstås). På kvällen googlade jag dock ont i örat efter dykning och insåg att jag förmodligen borde uppsöka läkare, särskilt som det bara blev värre med tiden. Morgonen därpå tipsade vår dykguide om en öron-näsa-halsläkare i närheten av Bang Niang (där vi bodde) men kliniken öppnade först vid 17.30, så då var det bara att HTFU/sluta sjåpa sig och njuta av dagen ändå.
Vi tog en taxi upp till Pakarang där vi hade hört att man kunde surfa. Surfstället verkade höra ihop med en bar/restaurang som heter Memories Bar och som var supermysigt. Maten, musiken och mangoshaken var god, stranden var fin och det var lite folk, så där ville vi stanna. Bokade man instruktör en timme för 800baht (ca 200kr) fick man sen behålla brädan resten av dagen för att öva. Tyvärr fick vi inte tid med instruktör förrän vid 15, så vi fick inte så värst mycket tid för att själva öva med brädan.
Eftersom det var så mysigt ställe och det var kul att (försöka) surfa igen bestämde vi oss dock för att boka hotell i Pakarang och surfa i 2dgr om jag fick det för doktorn.
Det fick jag inte. Jag får inte doppa huvudet i vattnet, och det finns det för all del risk att jag gör om jag surfar. Jag måste t.o.m. pula in en massa bomull i örat när jag duschar. Funderade en kort stund på om jag inte kunde pula in bomull i örat och sen tejpa över en massa gladpack och surfa ändå, men det känns väl inte helt säkert att det skulle funka. Och med tanke på att man inte ska ta antibiotika i onödan kanske jag får sköta mig nu ett tag? Först sa läkaren att jag inte fick doppa huvudet på 3-5 dagar, men när han fick höra att vi ville surfa och att vi ska åka hem på tisdag, sa han "ok, two days", så två dagar får jag allt sköta mig!
Det har ju dock grusat våra Pakarangplaner något, så nu sitter vi i en taxi på väg ner till Railay beach där vi ska klättra istället. Än så länge har vi bara bokat en natt, men är det fint stannar vi minst en natt till. I närheten ligger Krabi, och där ska man kunna surfa så antingen åker vi dit om vi hittar något mysigt ställe eller så åker vi tillbaka till Pakarang efter klättringen. Mycket mer än så hinner vi inte innan det är dags att åka hem. Vi är lite sugna på att åka till Khao Sok nationalpark också men där får vi se om vi hinner. Det kluriga där är också att hitta en tur som inte inbegriper elefanter. Jag gillar verkligen elefanter och vill se dem och klappa dem och allt, men har nu läst på och det finns ingen elefantridning (mm) här där elefanterna behandlas ok. De plågas under uppväxten, får inte tillräckligt med vila mellan turisterna och deras ryggar är inte gjorda för att bära tunga saker på dem. Även om de är stora och starka blir det för tungt med "sadeln" och människorna på. Om inte för elefanternas skull bör man i vart fall avstå för sin egen säkerhets skull. Det händer då och då att någon elefant som behandlats illa får en knäpp och trampar ihjäl en turist.
Någonstans norr om Bangkok finns det ett ställe där man kan träffa och mata/tvätta (tror jag) elefanter som faktiskt har det bra, men det är lite för långt härifrån så det får bli någon annan gång.
När jag ändå är igång vill jag varna för att ta foton med apor som någon kommer och bär på. Man dödar mamman för att ta apungen, och när ungen blivit för stor dödar man den och skaffar en ny. Detta skulle inte ske utan turisternas pengar. Det kan vara bra att tänka på för de är ju så himla gulliga att man förlorar all sans och vett...
Sådärja, en liten uppdatering. Vi lever än (OBS ändå mkt synd om mig pga öra, är nästan döende), trots bloggtystnaden.
TLDR (too long didn't read):
Vi har dykt och surfat. Jag har ont i örat. Vi ska klättra och surfa. Man ska inte rida elefant eller ta foton med apor.
Vågar man lämna landet med de rosa värktabletterna i bagaget tro?
