Ja alltså, vi var dumma och åt på en restaurang som var tom. Jag var uppe och kräktes varannan timme den natten, medan Henke väntade till morgonen med att bli dålig. Det var ganska opraktiskt för vi hade liksom inte någon möjlighet till sovmorgon och sjukdag den dagen.
Vi hade nämligen bokat in en forsränning vilken låg halvvägs till Khao Lak, så vi hade planerat att ta med oss packningen på utflykten och sen ta oss därifrån till Khao Lak. Hotell var bokat och betalat och allt. Nu var vi kanske inte så jättesugna på att göra någonting den dagen, än mindre forsränna, men med tanke på att badrummet var fullt av myror och hotellrummet även i övrigt var skabbigt, ville vi verkligen inte stanna där heller. Så det var bara att HTFU (no pun intended) och ta sig ner till bryggan där longtailbåten skulle hämta oss. Vi hade förstås glömt packa ner Resorb och Imodium, men i väntan på båten handlade Henke någon lite flaska med vit vätska som smakade Fishermans Friend och som kan ha räddat oss.
Promenaden med all packning till bryggan var jättejobbig, båtresan var jobbig, väntan på minibussen var jättejobbig och resan i 2 timmar i en skumpande minibuss var jättejättejobbig. Jag hade knappt sovit något den natten och hade svårt att hålla mig vaken, men vågade inte sluta titta ut genom fönstret av rädslan för att illamåendet då skulle bli värre. Men vi var tappra och vi höll ut hela vägen till forsränningen. Vilken var en rätt stor besvikelse.
I rättvisan namn ska man säga att vi inte precis var på strålande humör när vi kom dit vilket kanske inte var så positivt för vår upplevelse av upplevelserna men jag vetetusan om ett strålande humör hade hjälpt. De forslade runt oss som boskap och säkerheten var dålig.
Ungefär så här peppade var vi
Först fick vi sitta på restaurangen och vänta, sen skulle vi skynda, skynda och ta på oss varsin sele och en hjälm (one-size, enorm-size) och skynda iväg till en linbana som de kallade för flying fox och som vi inte visste att vi skulle göra. Jag var ju lite spak kan man säga, men det var nog inte så högt, för jag minns inte att jag blev särskilt rädd. Däremot fick jag århundradets "wedgy" när vi (jag och H åkte tillsammans) tvärstannade.
Japp, en inte alltigenom angenäm upplevelse...
Sen var det till att vänta igen innan vi skulle skynda, skynda och ta på oss flytvästar. Flytvästarna fanns faktiskt i flera storlekar. Men de var trasiga.
Det var inte bara vår minibuss som skulle ränna i forsen utan det hade hunnit komma vääääldigt många minibussar, så vi var vääääldigt många gummiflottar som skulle ränna samtidigt. De hade nämligen en damm från vilken de släppte på vattnet så det gick liksom inte att ta en flotte i taget.
Hade det inte varit så många flottar hade det bara varit kul. Det var roligt nu med, och farten och fläkten stillade illamåendet lite. Dessutom hade vi två duktiga killar som styrde vår flotte (vi själva fick inte paddla något), som körde oss på grund eller högg tag i en gren eller något för att stanna oss när de såg att det var stopp nedanför oss. Det måste ha varit 50-100 flottar i forsen, så när det blev ett stopp blev det seriekrock. Vid en av seriekrockarna såg vi hur en flotte välte över sina passagerare men hur en av förarna på en annan flotte lyckades få tag på två personer under ytan och dra upp dem.
Annars var det som sagt rätt kul, men inte så äventyrligt. Att vi inte fick paddla själva passade oss ganska bra den här dagen, och det var mycket skoj och stim och skvättande av vatten på varandra.
Efter forsränningen fick vi stuva in oss i minibussen igen för nästa aktivitet som vi inte riktigt visste vad det var. Vi trodde att vi skulle på fish-spa, några asiatiska tjejer trodde att vi skulle köra fyrhjuling och ett Singaporeianskt par trodde att vi skulle på elefantridning. För det var det som vi hade sett hade ingått i det paket vi beställde. När vi beställde sa jag uttryckligen till tjejen vi bokade av flera gånger "no elefant trekking", "no elefant show", "no monkey show", för det stod om sådana saker på vår pamflett, och hon försäkrade oss om att det inte skulle vara sånt på utflykten. Så jag surnade till rätt rejält när vi kom fram till en park med elefantridning, och trodde att de lurat på oss det med. Ridningen slapp vi, för de skyndade iväg några till elefantridningen och några av oss till fish-spa. Allt var tydligen i samma park. När fiskarna var mätta och belåtna och vi satt och vilade oss i skuggan kom de dock och skulle skynda iväg oss till en "monkey-show" på området. Men då sa vi nej.
Fish spa´t var i alla fall rätt trevligt
Eftersom vi tydligen skulle vara kvar i den hemska parken ett bra tag till innan vi skulle till nästa ställe där vi skulle bli avsläppta och kunna ta bussen till Khao Lak föreslog guiden att vi om vi inte ville vänta skulle gå ut till vägen och ta Phuketbussen till nästa stad från vilken Khao Lak-bussen gick. Så vi fick vår packning och han visade oss var i kanten på motorvägen vi kunde stå och sen var det bara att vänta.
Och det gjorde vi. I värmen. Illamående. Det var inte helt behagligt kan vi väl säga. Efter en kvart eller så kom en Phuketbuss. Som körde förbi oss. Då kändes det ännu lite jobbigare. Men vi stod väl där en 10 minuter till sen stannade en personbil och frågade om vi ville ha skjuts. Det var en helt vanlig, vänlig thailändsk familj med två barn som förbarmade sig över oss.
Innan familjen förbarmade sig över oss
Mamman och de två små flickorna (2-3 år gamla kanske) hoppade in i framsätet med pappan och så fick vi hela baksätet. De kunde inte så mycket engelska så vi pratade inte så mycket under resan men de skjutsade oss till busstationen och hjälpte oss att kolla från vilken busshållplats vi skulle åka. Inte heller fick vi ge dem någon ersättning för besväret. Det kändes lite dumt eftersom det dricksas till höger och vänster (bland annat hade killarna som styrde vår flotte berättat att vi skulle dricksa dem 100 baht per person), och så får vi inte ge någon ersättning till de som utgjorde höjdpunkten på vår dag. De förstod nog i alla fall att vi var väldigt tacksamma.
Bussresan till Khao Lak gick bra och sen var det bara 5 minuters promenad innan vi äntligen fick däcka i en säng i ett rum med AC. Efter några timmars sömn vågade vi oss ut för att köpa lite vatten och vätskeersättning, och lite mat. Sedan kvällen innan hade jag bara lyckats få i mig en glass och Henke några munsbitar på lunchbuffén, så det var väl hög tid att få i sig något. En vanilj-och-chokladglass formad som en nalle senare var jag mätt och belåten och likaså Henke efter han hade hittat lite sandwichar med gojs i.
Det var nog den billigaste dagen vad gäller matkassan i alla fall. Och nu kan det bara bli bättre! :)
Utflyktsfirman hette Island Safari Tour och de kan vi, om det inte är tillräckligt tydligt innan, INTE rekommendera. Vad gäller forsränningen tror jag inte att det spelar ngn roll vilket företag man bokar med. Det är samma flytvästar och samma flod samtidigt för alla.
