31 dec Hippiesafari

Vårt hostel är som sagt ganska hippieinfluerat, och trots att de finns skyltar på hostelet om att "illegal substances" är förbjudna där (också) ligger dimman tät över campingen. 

Den här skylten finns vid cafét:

Punkten 3 tyder på att en del av hippiesarna försökt handla andra saker än mat i cafét...

Nimbin är en by som ligger rätt nära Byron, och är ännu mer hippie än hostelet. Det går dagligen bussar dit så de som vill kan åka dit och handla. 

Idag var det mulet, så jag och Henke bestämde oss för att åka dit på lite hippiesafari. Det fanns definitivt många hippies där (några hade nog varit det redan på 60-talet), och mycket droger. De kom fram till en på gatan och frågade om man ville ha "weed" eller "cockies". Sa man nej tack, var det inte mer med det, det var inte så att de försökte tvinga på en något. Men de frågade igen nästa gång man gick förbi. Förmodligen för att de inte mindes att de redan frågat. Det verkade onekligen som att de hade "kvalitetstestat" sina varor innan...

Huvudgatan i Nimbin.

Drogerna såldes alltså på gatan, inte i affärerna (även om det såg ut så)...

De hade ett museum där också som handlade om Nimbin (fast mest om varför man borde legalisera marijuana). Fast den "reklam" som museet gjorde för marijuana vägdes upp av stadens invånare (och framförallt försäljare). De var verkligen otroligt slitna, skitiga och tandlösa. Det gjorde väl inte att man blev sådär jättesugen på att röka på...

Nimbin museum 

Det är bra för hälsan att knarka!

Det är bra för miljön att knarka!

Även Mona-Lisa knarkade! (De har tom gett henne röda ögon...)

Det fanns i ärlighetens namn inte så mycket att göra där. Det var typ en gata, och där hade man caféer, restauranger, hippiebutiker, drogförsäljning och Nimbin museum. Nu är vi på väg tillbaka till Byron bay, till ett nytt hostel och för att fira nyår. 

Utsikten från bussen är jättefin, men det luktar lite rök eftersom det var (är fortfarande?) en bushfire här sedan ett åskoväder i förrgår. Vi såg till och med en del av den igår när vi surfade, men nu vet jag inte om de lyckats släcka den eller inte.

Tydligen är det helt omöjligt att ta ett foto på fin utsikt från en buss i rörelse...

Utifall vi inte hörs innan 12-slaget (ert eller vårt), önskar vi er alla ett gott nytt år!

30 dec. Surf, sår, skönsång och bluff o Byron Bay

Så, nu har vi haft vår tredje och sista surflektion. Vi är väl kanske inte riktiga proffs än, men vi tar oss upp på brädan nu och då, och idag lyckades vi även med någon sväng trots att det var jättekluriga vågor. Lite skavsår och ett ordentligt stukat finger (Kicki) har vi samlat på oss också. Men jäkligt kul har det varit! Grymt tillfredställande när man lyckats rida på en lång våg. Ännu bättre hade det varit om man sluppit alla andra nybörjare som är i vägen och kör in i en alternativt man kör in i. Sitter för tillfället i utanför en skönhetssalong där halva vårt resesällskap förlänger ögonfransarna, tydligen mycket viktigt att ringa in nyåret med fräscha fransar... :)

    Stukad och slagen hjälte

I förrgår var vi på ett uteställe där man fick varsitt par hörlurar att ha på dansgolvet. Där kunde man välja mellan tre stycken olika dj:s, dvs alla dansade inte till samma låt. Sjukt kul att ta av sig hörlurarna eftersom man då inte hörde nån musik utan bara hur folk sjöng (oftast inte så bra...) eller kommenterade andras stil//dans/rumpor.

De olika dj:sen hade varsin färg, så man kunde se vilken musik andra lyssnade på.  Grön, röd eller blå. 

Just nu bor vi på ett hostel som ligger tio minuter gångväg från Byron, kallas Art Factory. Väldigt trevligt och mysigt ställe som har allt man behöver, men man bör inte vara rädd för hippies. Finns vanliga dorms, men det finns även möjlighet att campa där, påminner mycket om festival med tälten och hygienen. Vi bor dock i teepees, tänk indiantält, med ordentliga sängar och riktigt fräscht. 

Byron annars är en skön surfby med majoritet turister. Centrum består av i stort sett en gata med (surf)klädaffärer, snabbmatsställen och pubar/uteställen. Efter en shoppingtur igår så satte jag och Kicki oss ner på stranden och köpte en kokosnöt med två sugrör från en hippie med kokosnötsvagn. Kändes autentiskt. På undersidan av nöten stod det "From Thailand".

27 dec. Ett rum för natten och ett gäng britter

Första natten i Byron löste sig. När vi klev av bussen stod det en tjej från ett hostel där som frågade om någon behövde någonstans att bo, så där fick jag sova. När jag följde med Henke till hans hostel visade det sig att killen som jobbade den kvällen trodde att vi skulle sova i samma säng, så vi hade nog kunnat dela ändå. Tydligen beror allt mycket på vem man pratar med. När Henke pratade med sitt hostel gick det dessutom att fixa så att vi kunde bo där på nyår, så nu är bostadsfrågan helt löst! :)

Vi bestämde oss för att ta en lugn första kväll i Byron eftersom vi hade vår första surflektion kl 8 morgonen därpå. Så vi gick runt och kollade i Byron, åt en smaskig burgare till middag (tom bättre än Viggos enligt Henke), och skulle precis gå till affären och köpa frukost då vi stötte på ett gäng engelsmän som vi hade träffat på Fraser Island. De hade också tänkt ha en lugn kväll, för de skulle köra vidare till Sydney vid 4.30, men nu bestämdes det att om nu ödet ville att vi skulle träffas vår första och deras sista kväll i Byron ville nog ödet att vi skulle dricka lite skumpa ihop. 

Någongång runt 2-tiden kom vi i alla fall iväg till det enda matstället som hade öppet och köpte varsin frukostmacka till morgonen. Sen gick vi hem till våra respektive hostels för några timmars sömn innan surflektionen. Just då tänkte vi att det där med sömn kanske inte var så viktigt. Surfa liksom. Hur svårt kan det va? ;)

27 dec Bostadslösa

Nu sitter vi på en  buss igen. Denna gång är vi på väg till Byron bay, där vi ska (försöka) lära oss surfa. Alla hostels i Byron bay var tyvärr fullbokade, så vi har bokat in oss på ett surf camp (vi ska alltså bo på surfstället). Där har vi boende från och med imorgon fram till nyår, sen är vi bostadslösa. Eftersom vi kommer fram till Byron ikväll och reser till Sydney på nyårsdagen innebär det att vi är bostadslösa en och en halv natt. Den halva natten är för att vi har hittat boende för EN person inatt. Eftersom jag redan ringt till hostelet och frågat om jag och Henke kan få dela säng (det fick vi inte) eftersom en av oss annars var tvungen att sova på gatan/stranden (det fick vi ändå inte) (de har ju regler), strax innan vi bokade den sängen, ska Henke få checka in på hostelet, och sen ska vi försöka smuggla in mig (utifall de anade fuffens när jag pratade med dem alltså). De flesta hostels har inte folk i receptionen på kvällen/natten, och vi åker till surfcampet vid 8 imorgon, så det ska nog gå bra! :) 

Nyårsnatten vet vi inte riktigt hur vi ska fixa än. Antingen festar vi hela natten och sover någonstans i skuggan på stranden på dagen, eller så festar vi halva natten och hoppas vi har fixat boende genom nya bekantskaper tills dess. Kanske kan vi köpa nåt tält och campa, lägga oss i någons bil eller så. Vi får se, det är många dagar kvar. 

Ett annat alternativ är att sätta oss på bussen till Sydney redan den 31/12, men det skulle innebära att vi skulle tillbringa tolvslaget på en buss, så det är vi inte så sugna på...

Det kommer komma flera gamla blogginlägg så fort vi har internet. Jag har 3G på mobilen så jag jan skriva detta, men det blir svårt med foton innan vi har wifi.

Största oron inför vistelsen i Byron handlar förresten inte om boendet utan om mina ögon. De är tydligen väldigt känsliga för saltvatten. Än så länge har jag bara fått någon droppe i ögonen när vi badat eller dykt, och det har svidit otroligt mycket (så pass att jag inte kunnat titta på någon minut).

Om det inte visar sig att jag råkar vara något av ett naturbegåvat surfgeni befarar jag att kommer få vatten i ögonen. Så då är det bara att hoppas att jag är något av ett naturbegåvat surfgeni så jag kan surfa medan jag blundar...

16.dec. Det här med att man inte ska planera sin australienresa utan ta dagen som den kommer…

När vi kom tillbaka från dykningen i söndags stod våra väskor och väntade på oss på dykcentret, de hade kommit några timmar tidigare. Var de har varit vet vi inte men det är skönt att de är tillbaka i alla fall.

Jag fick tyvärr inte bara med mig min väska därifrån, utan även en rätt jobbig förkylning som bråkar med mig (och nu verkar även Henke känna av den), så när vi hittade ett hostel var vi tvungna att lägga oss och vila lite. Vid 19.30 – tiden masade vi oss ut för att äta middag och se om vi kunde boka någon rolig aktivitet till dagen därpå. Vi hade varit på en resebyrå redan i torsdags, och de stängde vid 20, så vi tänkte att vi skulle pinna in där lite snabbt. På vägen dit hittade vi en annan resebyrå som låg närmre vårt hostel, så vi gick in där. Tur var det, för annars hade vi inte träffat Francesca på Reefinfo i Cairns, som när vi berättade om vår plan för resan inte bara varnade oss om att typ alla saker man vill göra nu är fullbokade p g a jul- och nyårsledighet, utan även pusslade, planerade och fixade så att vi kan göra nästan allt. Tyvärr hann vi inte åka till daintree forest (regnskog norr om Cairns) forsränna i Mission Beach eller dyka på ss yongala, men med tanke på att vi var nära att missa både Whitsundays och framför allt Fraser Island, som ska vara något av höjdpunkten på resan, löste det sig väldigt bra. Det var tydligen fler än vi som hade planerat att tillbringa julafton på Fraser Island, så allt var fullbokat. Francesca fixade dock så att vi istället för att betala ca 2500 SEK per person för 3 dagar/ 2 nätter på Fraser Island, så får vi 6 dagar/5 nätter gratis. Vi ska nämligen jobba där. Vi ska hjälpa till att fixa maten, och städa undan efter middag och sånt, men mer en så vet vi inte än. Vi ska dock ha rätt mycket ledig tid, och ska få följa med på utflykterna. Eftersom det blev så många dagar, och vi börjar redan på lördag (den 21) så blev det lite tight med att hinna med det andra vi ska göra norr om Fraser Island. Därför fick vi stryka en del saker,  men vi hinner med både Whitsundays och Magnetic Island, om än under lite kortare tid än vi tänkt.

Först ut är Magnetic Island, vi sitter på bussen på väg dit nu!

15 dec. Dykning på Stora barriärrevet

Vi har nu kommit tillbaka från en tredagarstur på en liveaboard på stora barriärrevet, där vi tog våra advacedcert. Det första dyket kände jag mig lite ringrostig, särskilt när jag skulle göra min ”skill-check” eftersom jag inte dykt på 3 år. Men det kändes bra när jag väl kommit ner i djupet, och guiden vi hade med oss sa att man inte kunde se att jag inte dykt på så länge så det är ju bra! Det känns som jag har rätt bra koll på min boyancy, och jag hade kvar så pass mycket luft i mitt andra dyk, att jag fick dyka ett tag ensam med guiden efter att han skickat upp de andra. Henke har ju precis tagit sitt cert, så han har ju sina kunskaper fräscha fortfarande, sen hade han förstås inte gjort så många dyk innan vi hoppade på båten, men det märks inte. Han har också bra koll på sin boyancy och håller inte på att flaxa med ben och armar som alltför många gör. Det märktes tydligt under de här dagarna på båten. Det var särskilt ett danskt par som inte hade koll på vad de gjorde, ändå höll de sig nära revet för att fotografera m.m. och lyckades sparka sönder en del korall med sina fenor…

 

Själva kursen var väl inte så supergivande, vi tog vårt advancedcert på ett dygn, och teorilektionerna var väl typ 15 min per lektion (5 st) och sen hade vi praktiska övningar typ 15 min per lektionsdyk (5 st). Lektionerna var navigation, deepdive, night dive, boatdive och peak performance boyancy. Nattdyket hade jag varit lite nervös för eftersom jag är lite mörkrädd, och de dessutom lovade oss att vi skulle få se en massa hajar. Det gick bra ändå, trots att det första jag såg när vi hoppat i var en haj (grey reefshark tror jag). De tände nämligen en lampa bakom båten som lockade dit mindre fiskar, som lockade dit större fiskar osv. som lockade dit hajar… Men de förklarade att om man tyckte att en haj kom för nära skulle man bara lysa den i ögonen med ficklampan, så skulle den vända. Vid vårt andra nattdyk såg jag tre hajar vid sidan av båten när vi skulle hoppa i. Jag var rätt redo med ficklampan då kan jag säga…   

2st hajar, 1st Queensland grouper och en himla massa andra fiskar.

Av delmomenten på kursen var det egentligen bara navigationen vi hade svårt för. Egentligen inte så svårt under själva kursdyket, det gick bra, men efter kursen när vi dök själva…det var liksom inte så bra sikt då…och ja, vi är väl kanske inte sådär jättebra på att navigera då, så vi simmade lite vilse kan man säga. När vi gick upp till ytan när jag hade typ 50 bar kvar var båten hyfsat långt borta. Tillräckligt långt borta för att vi inte skulle palla simma dit på ytan eftersom det var rätt mycket vågor. Så vi gick ner en meter eller två och simmade till båten. När vi kom dit hade jag bara 20-30 bar kvar. Inte poppis kan jag säga. Det spelade ingen roll att vi var så nära ytan, de var inte superglada på oss, tror det handlade om regler i Queensland, och att de måste byta ut flaskan om vi tömmer den helt. Säkerhet lär det väl inte ha handlat om i alla fall. Jaja, nu lärde vi oss den läxan.

Nästa dag var vattnet klarare, och vi hade tre fantastiska dyk (där vi inte simmade vilse). Saker vi såg under våra 3 dagar med 12 dyk (namnen är på engelska på grund av att jag inte vet vad de heter på svenska): Parrotfish, birdwrasse, clownfish (Nemo), morish idol (känd från Nemo), puffers, snappers, trevallys, gold-striped sweetlips, garden eel, green turtle, butterflyfish, nakensnäckor, x-mastree, stingray, reefshark, eagleray och Wally. Wally är en giant wrasse (eller humpback maori wrasse) som förmodligen har blivit matad tidigare. Han är nämligen inte alls rädd för människor. Han är lite som en hund som vill komma och leka. Om man sträcker ut sin arm och kupar handen kommer han och fångar upp en med munnen. Inte så att han bits utan det blir att man kupar handen över hans mun. Sen simmar han en bit och så får man åka med. Ungefär som de som håller i en delfins fena och får skjuts, fast vi fick hålla över en fisks mun! Wally var verkligen höjdpunkten på dyken. På hela dykresan faktiskt.

Bilden är tyvärr inte på oss, utan lånad på internet. Det är i alla fall Wally! 

11 dec. Utan kalsonger i Cairns

…. eller andra kläder för den delen heller. De nedrans klåparna på Singapores flygplats fipplade bort vårt bagage så nu har vi endast handbagage i bagaget. Som tur är så packade både jag och Kicki med ombyte så lite extrakläder har vi. Största missen är att jag inte packade ner linserna i handbagaget, och imorgon ska vi på dykresa, så idag har vi gått runt på flera optiker här i Cairns och försökt köpa ett par, men det går inte i det här jävla landet, måste ha ett recept… Men det har nog löst sig ändå, dykbolaget har visst masker med slipade glas som de lånar ut så jag hoppas det funkar.

Annars har vi mest varit två relativt slagna hjältar första tiden i Australien; illamående, jetlaggade, ofräscha och frustrerade (på bagagefolket). Mulet och tryckande varmt har det varit. Vi har dock fått bada lite och då steg humöret! Nu ska vi få en gratis middag på en restaurang, vårt hostel bjuder. Kicki tror det blir pasta rogue, dvs spaghetti med ketchup, men jag hoppas på minst ett snäpp lyxigare.

En bild från en godisbutik i det flådiga köpcentrat i Dubai. Trots att Kicki tar större delen av bilden så är det inte hon som har huvudrollen, utan spana istället in den arabiska hockeyfrillan i bakgrunden. Det är de små sakerna i vardagen som gör det.

11. dec. Plötsligt händer det

Man får en plats vid nödutgången. = mer benutrymme! :) Fast det går inte att fälla stolen, så man får ont i ryggen. :( Fast det är så få på planet att man kan ligga ner över flera säten! :) Så det där med benutrymmet spelade inte så stor roll. Men ändå!

11 dec. Fotobombning från Dubai.

Första doppet i poolen. Notera julgranen i bakgrunden.

 

 

Skyline by day. Jag modellar här ett av de två ombyten jag hade som täckte både axlar och knän…

Skyline by dusk

 

 

 

Dito

 

Personal på en av de (väldigt amerikanska) restaurangerna i Dubai mall dansade linedance. Kändes inte alls pinsamt… Seriemördarhockeyfrillan är en bonus. Vassego!

 

 

Lysande idé till maträtt.

Emirates Mall

 

Annat än de karusellhästar vi är vana vid. Den rörde sig väldigt naturtroget. Hur nu vi kan veta det… (Barnavdelningen på Emirates mall, eller vi kan kalla det spelavdelningen så känns det inte lika illa att det var där Henke ville spendera dagen (det fick han inte))

 

Avdelningen med skidbacke inne i Emirates Mall. Frågan är dock varför det är en giraff där..?

 

Nomnomnom

 

På Palmön. Den heter inte så för att det är så mycket palmer där (även om det finns, bara inte på bilden), utan för att ön är formad som en palm. Varför inte liksom?

 

Atlantis hotell på Palmön.

 

Strand på Palmön. Där fick man hänga om man betalade 300-500 SEK/dag.

 

 

Mangojuice! Nomnomnomnom….

10 dec. Ökensafari

Till andra kvällen i Dubai hade vi anmält oss till en utflykt som kallades ökensafari. I den ingick en biltur i öknen, s.k. ”dune bashing” (man åker upp och ner för sanddynderna och det känns som att bilen ska välta), kamelridning, sandboarding (inte att förväxlas med waterboarding), hennamålning, vattepiperökning, grillbuffé och magdans. Eller ja, det skulle ingå i alla fall. Och ja, det kanske låter sjukt turistigt, men det är inget mot vad det var… Den första delen, dunebashingen, var verkligen jättekul! Det sög till i magen ett flertal gånger. Undrar bara om damen (i 75-årsålern?) som åkte i vår bil, var lika entusiastisk. Jag tror nog inte hon hade förstått vad det var vi skulle göra. Informationen är inte alltid glasklar kan man säga. Efter det var det…ja, vad ska man säga? De släppte liksom av oss mitt i öknen där de hade byggt en liten arena med en scen i mitten och bord som stod ut från sceen som en sol. Inne i arenan skulle vi äta och bjudas på show, man fick även klä på sig de saudiska kläderna och bli fotograferad om man ville. Vattenpipor och hennamålning såg jag dock aldrig. Utanför fanns det ett litet inhägnat område där man (om man betalade extra) kunde åka fyrhjuling, samt en man med en falk man kunde fotas med och en kamel man fick rida på i säkert stadiga 45 sekunder. Trots att vi sa att vi skulle gilla läget, turista skiten ur oss och göra _allt_ missade vi tyvärr det mesta. Det vi var mest sugna på var sandboardingen så vi började med att fråga vår ”chaufför” var man kunde åka det. Då pekade han mot en sorglig ensam bräda som låg nedanför en sanddyn. Även om bindningarna på brädan var trasiga så gick det faktiskt att åka. Eller ja, det blev ju inte att vi svängde och så, men man kunde i alla fall stå på brädan och åka ner. Sen var det dags för kamelridning vilket i ärlighetens namn mest var pinsamt. Det roliga var att en man som hade åkt i samma bil som oss, Mahmud, kom springandes och bad om min kamera så att han kunde fota oss när vi red (på samma kamel alltså), himla snällt! Sen hyrde han en fyrhjuling och erbjöd oss också att åka, så vi åkte nog nästan lika mycket som han. Det var kul, men jag blev lite skakis och drog nog inte på ordentligt, för Henke hade sagt att man kan råka välta den över sig om man har otur.

Efter det var det dags för mat och underhållning. Maten var god. Underhållningen var….eh….jobbig. Med tanke på att det började med en ”magiker”, kanske man borde anat oråd. Man ville sitta med skämskudden framför ansiktet hela kvällen, men eftersom underhållningen kämpade på så tappert med en publik som var så ointresserad satt vi och skrattade och klappade med som galningar. Skrattet var i och för sig äkta, men vi skrattade främst åt denna märkliga tillställning. Vattenpiporna och hennamålningen såg vi inte röken av, vilket kanske inte gjorde sådär jättemycket. Även om det hade varit himla kul att måla ”Henke-Penke 4-ever” i svanken och skicka foto till mamma och pappa… J

Obligatoriskt fototillfälle i öknen.

 

Utsikt över "Arenan", kamelridningen, fyrhjulingsbanan, snubben med falken man kunde fotas med m.m.

Sandboardingproffs

 

Sandboarding-amatör

 Det obekväma i att bli fotad när man gör något sjukt turistigt…

Fartdåre och vår vän Mahmoud

Van att hålla fartbegränsningarna, typ.

Dansande karlar i stora kjolar…

 

 

…med ljusslingor i. Här någonstans höll jag på att skratta ihjäl mig. MED dem förstås!

 

Magdanssös…

 

…som fick sällskap av en ”häst” och vad nu detta ska föreställa… Prima underhållning!

 

Henke och Mahmoud.

 

 

15 dec. Här är där vi inte är, i alla fall inte just nu.

Ja, alltså det kan vara så att bloggen inte alltid är superduperuppdaterad. Det kan ibland bero på att vi inte har pallat skriva, men det kan också bero på att vi inte har haft internet på ett tag. Vi skriver även när vi inte har internet, så förmodligen kommer det vara tomt på bloggen ett tag och sen kommer det ett gäng uppdateringar.

Vi är alltså i Australien nu (i Cairns närmare bestämt), och det kommer komma flera inlägg härifrån, men vi börjar med att slänga ut ett par vi har kvar från Dubai. För att göra det lite lättare att hänga med daterar vi inläggen nu så ni vet om vi är typ där vi är eller om vi var där för en vecka sen. Glasklart?

De har konstiga växter här i Cairns