Vi har nu kommit tillbaka från en tredagarstur på en
liveaboard på stora barriärrevet, där vi tog våra advacedcert. Det första dyket
kände jag mig lite ringrostig, särskilt när jag skulle göra min ”skill-check”
eftersom jag inte dykt på 3 år. Men det kändes bra när jag väl kommit ner i
djupet, och guiden vi hade med oss sa att man inte kunde se att jag inte dykt
på så länge så det är ju bra! Det känns som jag har rätt bra koll på min
boyancy, och jag hade kvar så pass mycket luft i mitt andra dyk, att jag fick
dyka ett tag ensam med guiden efter att han skickat upp de andra. Henke har ju
precis tagit sitt cert, så han har ju sina kunskaper fräscha fortfarande, sen
hade han förstås inte gjort så många dyk innan vi hoppade på båten, men det
märks inte. Han har också bra koll på sin boyancy och håller inte på att flaxa
med ben och armar som alltför många gör. Det märktes tydligt under de här
dagarna på båten. Det var särskilt ett danskt par som inte hade koll på vad de
gjorde, ändå höll de sig nära revet för att fotografera m.m. och lyckades
sparka sönder en del korall med sina fenor…
Själva kursen var väl inte så supergivande, vi tog vårt
advancedcert på ett dygn, och teorilektionerna var väl typ 15 min per lektion
(5 st) och sen hade vi praktiska övningar typ 15 min per lektionsdyk (5 st). Lektionerna var navigation, deepdive, night dive, boatdive och peak
performance boyancy. Nattdyket hade jag varit lite nervös för eftersom jag är
lite mörkrädd, och de dessutom lovade oss att vi skulle få se en massa hajar.
Det gick bra ändå, trots att det första jag såg när vi hoppat i var en haj
(grey reefshark tror jag). De tände nämligen en lampa bakom båten som lockade
dit mindre fiskar, som lockade dit större fiskar osv. som lockade dit hajar… Men de
förklarade att om man tyckte att en haj kom för nära skulle man bara lysa den i
ögonen med ficklampan, så skulle den vända. Vid vårt andra nattdyk såg jag tre
hajar vid sidan av båten när vi skulle hoppa i. Jag var rätt redo med
ficklampan då kan jag säga…
Av delmomenten på kursen var det egentligen bara
navigationen vi hade svårt för. Egentligen inte så svårt under själva
kursdyket, det gick bra, men efter kursen när vi dök själva…det var liksom inte
så bra sikt då…och ja, vi är väl kanske inte sådär jättebra på att navigera då,
så vi simmade lite vilse kan man säga. När vi gick upp till ytan när jag hade
typ 50 bar kvar var båten hyfsat långt borta. Tillräckligt långt borta för att
vi inte skulle palla simma dit på ytan eftersom det var rätt mycket vågor. Så
vi gick ner en meter eller två och simmade till båten. När vi kom dit hade jag
bara 20-30 bar kvar. Inte poppis kan jag säga. Det spelade ingen roll att vi
var så nära ytan, de var inte superglada på oss, tror det handlade om regler i
Queensland, och att de måste byta ut flaskan om vi tömmer den helt. Säkerhet
lär det väl inte ha handlat om i alla fall. Jaja, nu lärde vi oss den läxan.
Nästa dag var vattnet klarare, och vi hade tre fantastiska
dyk (där vi inte simmade vilse). Saker vi såg under våra 3 dagar med 12 dyk (namnen är på engelska på grund
av att jag inte vet vad de heter på svenska): Parrotfish, birdwrasse, clownfish
(Nemo), morish idol (känd från Nemo), puffers, snappers, trevallys, gold-striped sweetlips, garden eel, green turtle, butterflyfish, nakensnäckor, x-mastree,
stingray, reefshark, eagleray och Wally. Wally är en giant wrasse (eller humpback maori wrasse) som förmodligen har blivit matad tidigare. Han är nämligen inte alls
rädd för människor. Han är lite som en hund som vill komma och leka. Om man
sträcker ut sin arm och kupar handen kommer han och fångar upp en med munnen.
Inte så att han bits utan det blir att man kupar handen över hans mun. Sen
simmar han en bit och så får man åka med. Ungefär som de som håller i en
delfins fena och får skjuts, fast vi fick hålla över en fisks mun! Wally var verkligen
höjdpunkten på dyken. På hela dykresan faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar