Sådär ja. Nu ska vi se hur det här går. Jag och Henke är nu på väg ut i vida världen. Vissa saker på att-göra-listan (min då, jag gillar listor, det gäller ju att hålla på koll på allt man ska göra/köpa/titta på/m.m. Henke verkar konstigt nog inte ha samma förkärlek till listor.), har jag inte riktigt hunnit fixa tidigare, så det fixas nu, på flygplatsen. Det här med att ta och skaffa sig en liten blogg är en av dem. Vi får se hur det går med bloggandet. Jag befarar att vi är för lata för att uppdatera särskilt ofta, men jag hoppas att det ska funka hyfsat i alla fall.
Det finns
egentligen två anledningar till att jag tror att det här med bloggeriet kan
vara en bra idé, trots min lättja.
1. Det vore nog roligt att ha en dagbok
från resan sen, och om jag har pressen på mig från min syster att ”uppdatera
ofta” finns det en större chans att jag skriver något ibland i alla fall.
2. Jag kan ha fel här, men jag tänker
mig att det är fler än jag som vill hålla koll. Jag tror tex att min kära mor
nog vill veta vad vi gör, hur vi mår, och om vi blivit uppätna av hajar än.
Pappa väntar nog med spänning på att få höra om vårt första möte med orm. Karin
undrar nog om mitt första möte med en gummiorm som Henke kommer placera ut i
min väg en ödesdiger dag. Familjen Ljunggren kommer nog vänta med spänning för
att se om Henke överlever den ödesdigra gummiormsdagen (troligtvis inte).
Jag ska
försöka tvinga Henke att skriva någon gång ibland, men jag kan inte lova något.
För närvarande har han alldeles för roliga spel på mobilen verkar det som. Men
jag har hört att spel kan råka avinstallera sig själva ibland…
Så, nära och kära och eventuellt
annat löst folk; Om ni någon gång funderar på vad vi gör (därav namnet på
bloggen. Döm oss inte, vi slängde ihop den här bloggen lite snabbt på
flygplatsen, ok! Dessutom tycker jag ändå att det är ett visst schvung i
vagordinuda, och det ska man inte bortse från.) är det bara att gå in här, så
får ni koll. Förhoppningsvis. Jag ska göra mitt bästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar