Va gör di nu då?: 10 dec. Ökensafari

Till andra kvällen i Dubai hade vi anmält oss till en utflykt som kallades ökensafari. I den ingick en biltur i öknen, s.k. ”dune bashing” (man åker upp och ner för sanddynderna och det känns som att bilen ska välta), kamelridning, sandboarding (inte att förväxlas med waterboarding), hennamålning, vattepiperökning, grillbuffé och magdans. Eller ja, det skulle ingå i alla fall. Och ja, det kanske låter sjukt turistigt, men det är inget mot vad det var… Den första delen, dunebashingen, var verkligen jättekul! Det sög till i magen ett flertal gånger. Undrar bara om damen (i 75-årsålern?) som åkte i vår bil, var lika entusiastisk. Jag tror nog inte hon hade förstått vad det var vi skulle göra. Informationen är inte alltid glasklar kan man säga. Efter det var det…ja, vad ska man säga? De släppte liksom av oss mitt i öknen där de hade byggt en liten arena med en scen i mitten och bord som stod ut från sceen som en sol. Inne i arenan skulle vi äta och bjudas på show, man fick även klä på sig de saudiska kläderna och bli fotograferad om man ville. Vattenpipor och hennamålning såg jag dock aldrig. Utanför fanns det ett litet inhägnat område där man (om man betalade extra) kunde åka fyrhjuling, samt en man med en falk man kunde fotas med och en kamel man fick rida på i säkert stadiga 45 sekunder. Trots att vi sa att vi skulle gilla läget, turista skiten ur oss och göra _allt_ missade vi tyvärr det mesta. Det vi var mest sugna på var sandboardingen så vi började med att fråga vår ”chaufför” var man kunde åka det. Då pekade han mot en sorglig ensam bräda som låg nedanför en sanddyn. Även om bindningarna på brädan var trasiga så gick det faktiskt att åka. Eller ja, det blev ju inte att vi svängde och så, men man kunde i alla fall stå på brädan och åka ner. Sen var det dags för kamelridning vilket i ärlighetens namn mest var pinsamt. Det roliga var att en man som hade åkt i samma bil som oss, Mahmud, kom springandes och bad om min kamera så att han kunde fota oss när vi red (på samma kamel alltså), himla snällt! Sen hyrde han en fyrhjuling och erbjöd oss också att åka, så vi åkte nog nästan lika mycket som han. Det var kul, men jag blev lite skakis och drog nog inte på ordentligt, för Henke hade sagt att man kan råka välta den över sig om man har otur.

Efter det var det dags för mat och underhållning. Maten var god. Underhållningen var….eh….jobbig. Med tanke på att det började med en ”magiker”, kanske man borde anat oråd. Man ville sitta med skämskudden framför ansiktet hela kvällen, men eftersom underhållningen kämpade på så tappert med en publik som var så ointresserad satt vi och skrattade och klappade med som galningar. Skrattet var i och för sig äkta, men vi skrattade främst åt denna märkliga tillställning. Vattenpiporna och hennamålningen såg vi inte röken av, vilket kanske inte gjorde sådär jättemycket. Även om det hade varit himla kul att måla ”Henke-Penke 4-ever” i svanken och skicka foto till mamma och pappa… J