En till sak bara…

Nu är vi hemma i Stockholm igen och jag skulle tro att bloggen tar paus nu fram till nästa resa. Men man vet aldrig, kanske känner jag anledning att skriva av mig lite innan dess också. J

Vi har skrivit om det mesta som hände på vår Mexikoresa, men inte riktigt allt. Det var ju det här också:

Japp, vi förlovade oss under semestern. Nere på stranden i Tulum, den kvällen vi låg i en solstol och tittade på stjärnor och blixtar (inlägget ”en underbar dag”). 

Jag hade tänkt innan att jag skulle fria någon gång under resan, men hade inte planerat mer än så. Det verkade vådligt att köpa ringar själv så jag gjorde två ringar av ett vaxat snöre som jag tidigare använt när jag gjort armband. Eftersom planen var att fria närhelst jag ”fick feeling” gick jag omkring med ringarna i handväskan hela tiden.  

Så, den 6/6 hade vi en underbar dag, och båda var glada och harmoniska. Vi hade klätt upp oss lite för att vi skulle gå på en lite finare restaurang på kvällen och Henke var nyrakad och pussbar. När vi gick ner på den öde stranden efter middagen för att titta på stjärnorna, tänkte jag att jag nog inte kan få så mycket bättre tillfälle än så här.

Tills Henke blev lite väl intresserad av stjärnorna (dvs. mindre intresserad av mig) och ville titta på dem genom en app i mobilen. Så då tjurade jag i några minuter tills han hade nördat färdigt.

Men sen la vi oss i varsin solstol och tittade på stjärnorna och pratade. Då började de bli läge igen, det var bara det att jag kände att jag inte kunde fria en halvmeter bort med ett parasoll mellan oss, så jag föreslog att vi skulle ligga i samma solstol. Det skulle väl vara mysigt?

Men det trodde inte H att vi skulle få plats i.

Det fick vi visst det, bestämde jag medan jag klämde mig ner i Henkes solstol, och det gick alldeles utmärkt (som tur är).

Så där låg vi och pratade och tittade på stjärnorna på ena halvan av himlen och blixtarna på den andra sidan av himlen. Åskan började nämligen närma sig...

Och där låg jag i Henkes armar och försökte samla mod. När åskan började komma lite väl nära kände jag att nu får jag bannemig göra det snart så vi inte hinner dö av ett blixtnedslag först. Exakt vad jag sa minns jag väl inte riktigt, och det skadar ju inte att behålla lite av minnet för oss själva, men det slutade på något sätt med att Henke lovade att ha tråkigt tillsammans med mig i resten av vårt liv... 

Och sen frågade han vad det där var, så då hann jag bli nervös igen och trodde att han på något sätt inte hade fattat att han hade svarat ja på mitt frieri (även om det inte hade spelat någon roll, ett avtal är ett avtal! ;)). Men han ville bara påpeka att man brukar få en ring när man förlovar sig, så då var det rätt gött att kunna överraska med mina hemknåpade ringar.  

Den första ringen tappade han bort redan dagen efter så jag har blivit rätt bra på att knyta löpknutar nu kan jag säga... Men den tredje ringen har han lyckats behålla i flera veckor nu, så snart är det dags att beställa "riktiga".

Men det är en annan resa! :)

Första fotot (som blev ok...) på våra ringar.

Vi hade i alla fall tur med platserna

Aldrig mer transfer inom USA. Påminn mig om det nästa gång vi ska boka flygbiljetter, så är ni snälla. 

Ja, vi är ju på väg hem nu (när jag skriver alltså, inlägget kommer ju postas när vi är hemma och har wi-fi), och resan har väl inte precis gått supersmidigt kan man säga. Vi gick upp vid 6 i morse för att packa ihop det sista och checka ut innan vår golfbilstaxi kom. När vi skulle gå såg jag att jag fått sms från ICA-banken som ville ha kontakt med mig; att jag skulle logga in på internetbanken och läsa meddelandet där. Vi hade inte wi-fi på rummet, så jag var tvungen att göra det i receptionen, men där var taxichaffisen tidig och stressad. ”Vamonos” sa han, och ska man till ett flyg är man inte den som säger emot taxichaffisar, så jag hann inte kolla vad banken ville, men det låter ju inte superbra. (Uppdatering hemifrån: Någon har tydligen skimmat båda mina kontokort, men har som tur var inte lyckats ta ut något)

I taxin från Chiquila till flygplatsen (alltså vanlig skruttbil, inte golfbil hela vägen;)) skrev jag ett rätt långt blogginlägg om Isla Holbox på min mobil (det var förmodligen det bästa inlägget som någonsin skrivits av någon. Typ), medan Henke sov. Detta skulle jag lägga upp på flygplatsen tänkte jag, där jag kan få wi-fi och då kan blogga och kolla banken och annat livsnödvändigt.

På flygplatsen funkade dock inte wi-fit, så jag sköt upp mobilplanerna till Philadelphia där vi skulle mellanlanda innan resan till London och sen Arlanda. Jag hade mobilen i handen och la den i stolsfickan på flyget, och tänkte att jag måste lägga den i väskan sen så jag inte glömmer den.

Men det gjorde jag inte, så det gjorde jag.

Vi hade inte varit ute ur planet särskilt länge innan jag insåg mitt misstag och sprang tillbaka mot gaten med mina flipflops i ena handen och tyget på mina byxor i andra (resåren nere vid fötterna har gått hädan, och det var inte mycket kraft kvar i resåren i midjan heller så ett felsteg och jag hade moonat halva flygplatsen) och saker flygande ut ur ryggsäcken.

På vägen mötte jag två av stewarderna som sa att det inte var lönt, det här är USA och "security" kommer aldrig släppa tillbaka dig in i planet. Jag skulle först gå genom passkontrollen så kunde jag ta kontakt med "security" på andra sidan så skulle de hjälpa mig. Så vi ställde oss i kön till passkontrollen. Och där stod vi.

Vi hade två timmars väntetid i Philadelphia innan vårt nästa plan till London avgick. Henkes mobil har gått sönder efter att han tappade den i golvet igår, och min var borta så vi hade ingen klocka, men det kändes som att vi stod i den där kön väääääldigt länge. Och det gjorde vi också. Innan vi hade kommit fram till passkontrollen hade boardingen redan börjat. Och sen skulle vi hämta vårt bagage. Och bära det i 200m. Och checka in det igen. Och gå igenom en säkerhetskontroll.

Medan vi gjorde detta hann jag prata med lite mer personal på flygplatsen som sa att ingen hade lämnat in mobilen än så länge så de måste ha missat den när de gick igenom planet, men jag skulle gå (trodde de ja, vi snackar spurt värdig en olympisk mästarinna) till den gate som planet landat vid. Securityn var nog kvar där, så de kunde nog gå ombord och hämta min telefon, sa de. Fast det var de ju inte, för det fanns inte kvar något plan där. Nu hade det ju gått ca 1 tim och 45 min sedan vi landat. Så det var inte mycket mer att göra än att med skor, handväska, pass och byxtyget i famnen sprinta vidare till den gate som planet till London skulle gå från.

Där hade de tydligen precis ropat upp mitt namn, men det hade jag inte hört över mina frustande har-ju-haft-semester-i-snart-tre-veckor-och-då-behöver-man-ju-inte-springa-andetag. Vid gaten stod Henke och försökte faktiskt inte se jättemycket ut som att han inte kände mig.
Vi hann i alla fall med planet och landade så småningom på Arlanda, bara för att stå snopna vid bagagebandet och få åka hem med enbart vårt handbagage...

När man blir av med sitt bagage får man anmäla det på flygplatsen så de vet vilken adress de ska lämna bagaget vid. Och vilket telefonnummer de kan ringa på när väskorna kommer. Joråsåatte...  

Mycket underligt i alla fall att de inte har en särskild kö i passkontroll, check-in, och säkerhetskontrollen för de som bara har transfer på flygplatserna i USA. På andra resenärer på flygplatserna (och på personalen i passkontrollen) lät det som att det inte är ovanligt att man missar sitt nästa flyg. Man kan ju också tycka att det är lite onödigt med passkontroll för folk som inte ska in i landet. Och att de ska hämta sitt bagage och checka in det igen. Och gå igenom en säkerhetskontroll på vägen från ett plan till ett annat. Men jaja.

En bra sak med att nästan missa sitt plan:

Benutrymme!

Uppdatering: När vi väl kom hem helt mobillösa skrev vi på Facebook att man kunde kontakta oss där. Och sen visade det sig att min dator inte laddades. Och inte Henkes heller. Så oerhört praktiskt. Dendäringa hemtelefonen som var så poppis förr i tiden kanske inte var så dålig ändå?  
Jag har förövrigt inte fått svar från flygbolaget än, drygt en vecka senare, så nu har skaffat mig en ny telefon istället. Hoppas den har kul på sin resa runt jorden...

Sista dagen på Isla Holbox tillika semestern

Egentligen hade vi tänkt övernatta i Cancun sista natten för att ha nära till flygplatsen, men eftersom vädret äntligen skulle bli fint på tisdagen och vi i så fall till stor del hade fått tillbringa den dagen på bussen bestämde vi oss för att ta en taxi till flygplatsen onsdag morgon och tillbringa vår sista dag i Mexiko på Holbox. Dessutom hoppades vi att vi skulle kunna åka på valhajsafari på tisdagen nu när hamnen var stängd på måndagen.

Nu blev det ju tyvärr (som ni kanske märkte) ingen valhajssafari för oss, och jag var riktigt besviken ett tag. Men det var ju inte så mycket att göra åt, så vi såg till att göra annat kul istället. Henke var inte lika besviken som jag för han var väldigt sugen på att vindsurfa och vindarna hade inte varit bra på måndagen så tisdagen var sista chansen även för det. 

Och nu tillät vädret vindsurfing i alla fall! :)

Jag och Henke skulle få en gemensam 1.5 timmes lektion av en kvinna som hette Susanna, som sen visade sig bli snarare 2.5 timme. Först hade hon en genomgång på stranden, där vi fick testa att ta upp seglet, sen fick vi ta oss upp på brädan i vattnet utan segel, för att öva på att hålla balansen. När vi hade hoppat ett halvt varv på brädan fick vi pröva att vindsurfa. Det var superkul, och faktiskt lite lättare än jag hade trott. Mot slutet hade vi båda t.o.m. vänt uppe på brädan, och börjat så smått att styra (alltså så smått, jag la ner seglet om jag kom i närheten av folk så värst mycket kontroll på vart jag var på väg hade jag inte).

Resten av dagen tillbringade vi med att lata oss på stranden. I och med att vi hade surfat hade vi ju tränat under semestern, så det fick vi väga upp med solstolar och mat. Dessutom hade vi kvar både böcker och öl och de skulle ju inte läsa/dricka sig själva.  

Välförtjänt lunch.

Sopas för mig och tacos för Henke. (Gatan har torkat upp väl.)

Utsikten från uteplatsen i vårt nya rum.

Glassar Glassarsson är tillbaka

Var tvungen att ta med den här bilden eftersom min gloria syns så tydligt, och den knappt är på sned. 

We-fie framför vårt hotell (bland palmerna).

Hotellet smälter in ganska bra ändå.

Första doppet i poolen (vårt rum precis bakom Henke). Det var som ett dopp i en pool. Typ.

Eftermiddagssol

På kvällen var vi för första gången färdiga att gå ut och äta innan solnedgången och planerade att äta någonstans på stranden. Tyvärr var det molnigt vid horisonten, med det var ändå ett mysigt ljus. Vi hittade en restaurang som hade tre bord med vita dukar och tända ljus längst ner på stranden, men som tyvärr bara serverade italiensk mat. Sista kvällen i Mexiko vill man ju äta mexikanskt, men vi tog en förrätt och ett glas vin där i alla fall bara för att få sitta där och mysa ett tag.

Nästan lite filmromantiskt kan man tycka. Men det blir värre…

När vi satt där kom en kvinna fram till oss och sa något om kärlekens kväll och sång, och vips stod hon och sjöng för oss. Först kändes det som att jag ville krypa ner under bordet, men efter ett tag blev det rätt kul. En man med gitarr som också var ute och sjöng serenader kom till oss och kompade henne, fint! :)

  

Middagen avslutades på ett mexikanskt ställe nere på stranden utan duk och tända ljus, men med 80-talsballader på hög volym, så det var ju inte så pjåkigt det heller. ;) 

Tänk om mitt 14-åriga jag hade vetat att jag bara 20 år senare (herrejävlar va gammal jag blev helt plötsligt!!) skulle sitta barfota på en strand och äta middag med min kärlek lyssnandes till "lady in red"... :)

Min kärlek.

Bordsgrannarna blev också serenaderade. Tre gånger. Och de var så hövliga att de inte började äta av sin mat som kommit in i början av första serenaden. Tror nästan att de betalade för att han skulle gå tillslut... :) Men han var duktig!  

Roadtrip på Isla Holbox

Vår andra dag på Holbox (måndagen) var dagen vi skulle åka ut valhajsafari egentligen, men det tillät inte vädret. Vi tyckte vädret var helt ok, det regnade knappt och blåste inte särskilt heller. Men valhajarna hänger inte riktigt vid stranden, utan snarare efter två timmar ut i en liten båt, så vågorna kan för all del varit högre där. Hamnkaptenen hade i alla fall stängt hamnen för småbåtarna, så de fick inte ta sig ut. 

Istället hyrde vi oss en liten golfbil för att ta oss runt stan. Bilarna på Holbox består nästan uteslutande av golfbilar, förutom polisbilen som är en stor och tuff jeep. Lite synd. Poliserna i Mexiko ser så himla hårda ut i sina svarta kläder och automatvapen, så det hade varit underbart att se dem köra omkring i en golfbil med blåljus… :)

I alla fall. Roadtrip i golfbil tillåter ju vädret tyckte vi, men uthyraren tillät tyvärr oss bara att köra på huvudgatan och stranden pga. djupa hål i gatorna fyllda med vatten, så vi fick väl inte se så värst mycket mer av stan, men stranden kunde vi ju köra på. Förutom det att den liksom var avgränsad åt ett håll med träpinnar så vi kunde bara köra åt ett håll. Kul var det i alla fall, och eftersom uthyraren insisterat på att vi skulle hyra i 4 timmar istället för en, behövde vi inte stressa utan kunde ta en långlunch med sol och bad innan vi återlämnade bilen.

Första gången vi vågade oss ut utan våra regnponchos.

El Limoncito. Bästa frukosten! Obs, platsdukar - bra mat.

Glidaråket

Tillåten väg

Efterlunchdopp

Urtidsdjur. Ser ut som en blandning av en rocka...

...och en krabba. Heter Dolksvans eller Hästskokrabba.

Utanför vårt hotell

Man behöver inte jättemycket sol för att få ligga i en solstol och läsa och dricka öl...

Barfotarestaurang

Läbbigaste maten på resan, hela små bläckfiskar.

Översvämning

Efter tre dagar på Isla Holbox  (uttalas hållbosch) är vi nu på väg tillbaka till Stockholm.

Isla Holbox är en liten ö, med en ännu mindre del som är bebodd, och en ytterligare mindre del som är ”stad”. Man går barfota hela tiden då även gatorna (varav de flesta saknar namn) är av sand. Husen är små och ofta färgglada.  Här finns många restauranger och minisupermarcados, men inte så många affärer. De som finns säljer konst, hantverk och krimskrams, och det verkar som att man inte prutar här. Eller så var det bara för att jag handlade i Casa De Artes, och man kanske inte prutar på konst, även om man köper 6 st.

Affär

Husvägg

Förutom turism så försörjer man sig på fiske, så det finns många små fiskebåtar vid stränderna och i hamnen. Längs med stranden ligger också en massa hotell, men de ser inte ut som vanliga vräkiga hotell, utan består av ett flertal små hus, max två våningar höga.

Det finns en hel del pelikaner på Isla Holbox

Flamingosarna såg vi bara flyga förbi då och då. 

Har för mig att det finns en liten ö bredvid där de hänger.

Stranden vid vårt hotell

Lågvatten

Det finns inte så värst mycket att göra på Holbox. Man kan sola och bada (om vädret tillåter), man kan vind- och kitesurfa (om vädret tillåter), man kan åka ut på en båttur och simma med valhajar (om det är rätt säsong och vädret tillåter) och man kan åka ut på fisketur (om vädret tillåter).

Vår första dag på Holbox (söndag) regnade mer eller mindre bort. Mycket av tiden tillbringades på hotellrummet, men till frukost, lunch och middag tog vi på oss våra regnponchos från Red Buses och Ikea och gick ut och gjorde reklam i regnet. Gatorna var till stora delar översvämmade och på sina ställen fick vi vada med vatten upp till knäna. Det var lite läskigt, men lite kul till en början. Sen såg jag lite döda grodor här och var på gatorna där det inte var lika översvämmat. Efter det var det mycket läskigt och inte alls kul att inte kunna se på vad man satte fötterna…

Henke mannekängar regnponchon lite på huvudgatan

Har regnat lite...

 Restaurangen i stan fick helt plötsligt "oceanview"...

En liten uppdatering

Vi är hemma nu, men pga. incidenter på vägen hem (och det faktum att jag inte sovit på över ett dygn), kan jag inte ännu lägga upp de två blogginlägg som jag redan har skrivit, så de kommer förhoppningsvis under helgen. Ni kan ju låtsas att ni fortfarande undrar var vi är och vad vi har för oss... ;)

Maten

Den mexikanska maten. Så god! Om vi ska ge generella tips på var man ska äta så är det: ju enklare ställe desto bättre mat. De bästa ställena har plastdukar och alldeles för skarpt vitt ljus, de är enfärgade i en enkel men gäll färg såsom röd eller gul och det är inte alltid de har meny på engelska. En middag för 2 går på ca 150p och består av tacos, burritos, quesadillas, tortas (som en panini ungefär) eller queso fundido (smält ost) och liknande. Maten kommer när den är klar, dvs. inte samtidigt. Tacos serveras alltid i små mjuka tortillabröd och lagom många för en middag är 3-4st.

Henke har fått sina tacos (jag väntar fortfarande)

El Pique i Cozumel

Meny på spanska på den lysande gula väggen

Burrito på röd plastduk

TacoQueto på Isla Holbox

Överlag får man mycket mat. En appetizer (förrätt) räcker mer än väl till lunch men även middag. Beställ under inga som helst omständigheter både appetizer och huvudrätt. Då blir man kräkmätt, och man uppskattar inte huvudrätten eftersom man redan är mätt från appetizern. Typiska appetizers är guacamole (mycket, serverat med nachos) eller quesadillas, men Henke fick även in 3 hyfsat stora fishtacos med guacamole. 

Nachos - appetizer

Qusadillas - appetizer 

Ofta får man dessutom in en för-förrätt innan maten. Den består ofta av nachos och pico de gallo, som ibland är ruggigt stark och ibland inte alls stark. Vi har även fått bröd och supergod hummus (lite otippat) och en tallrik med empanadas, bröd, ost, vitlökssmör, rödbetsmarmelad och apelsin med gräshoppor (vilket jag faktiskt smakade på trots att jag är veggo. De smakade typ som någon ört av något slag).

För-förrätt med bröd och gräshoppor och tamarindmargarita på Cetli i Tulum. 

Det finns inte så värst mycket vegetariskt att välja mellan, utan det brukar finnas nachos med bönor och ost, guacamole, quesadillas med champinjoner (om man har tur, annars bara ost), queso fundido (smält ost) och ibland även vegetariska fajitas, burritos och fylld poblano (mild chili). Det finns väl för all del även vegetarisk mat på de italienska restaurangerna, men vi vill inte äta italienskt här utan mexikanskt. Tulum hade mer vegetarisk mat än Cozumel och Holbox, förmodligen pga yogaställena nere på stranden. Även om det inte funnits så mycket vegetariskt har det inte varit några problem att beställa vegetariskt. De försöker inte pracka på en kyckling, fisk eller skaldjur eller så. Hade nog varit svårt att vara vegan här dock med tanke på all ost...

Poblano på Guidos på Cozumel

Queso fundido med champinjoner på det gula stället i Tulum. Lite väl mycket ost faktiskt, även för mig.

En annan egenhet de har här (förutom att man får ta bort plasten själv från sugrören) är att de tar ut tallriken så fort man är klar, oavsett om ens middagssällskap ätit upp eller inte. Det kändes konstigt och lite stressande till en början, men man vänjer sig snabbt. 

Man bör förstås även dricksa på restauranger. 15% är brukligt här. Ytterst sällan har de tagit med det redan på notan.

Bästa:

Guacamolen: På Cilantro i Tulum eller hos deras granne Kin Ha (för halva priset). 

Pico de Gallon: på Asadero i Tulum

Burriton: på TacoQueto på Isla Holbox

Soppan: tomat/ost/avokadosoppan på Kin Ha

För-förrätten: Vill gärna säga brödtallriken på Cetli i Tulum, men pico de gallon på Asadero var så himla god! Och man fick 3 såser till. Sås är gott. 

Taco de Pastor: Det gula stället på huvudgatan i Tulum

Matupplevelsen: den veganska restaurangen Restaurare i Tulum, och särskilt deras oystermushroom ceviche (även enligt karnevoren Henke)

Frukosten: Huevos Motuleños på El Limoncito i Holbox

Drycken: Mangosmoothien på El Limoncito i Holbox

Drinken: om inte smoothien ovan eller andra fuktjuicer utan alkoholhaltig dryck; mangomargaritan på el Barillo (eller nåt sånt) på stranden i Holbox, tamarindmargaritan på Cetli eller mojiton på Asadero. 

Efterrätten: Brownien på La Cocina de Silvia på Cozumel. (I och för sig inte mycket att tävla med, denna fick vi till lunchen utan att ha beställt den, och den var supergod! Den enda annan efterrätt vi ätit var en slags limepie också på Cozumel, men den var inte god...)

Huevos Motuleños på El Limoncito i Holbox. Notera plastduken. Då vet man att det blir bra... :) Så himla god att vi bröt vår regel om att hela tiden prova nytt, och gick tillbaka dit sista frukosten också.

Helvetes jävla skiiiiit

https://www.youtube.com/watch?v=KUaap0fRzXs

Ja, jo så är känslan för tillfället. 

Själva anledningen till att vi valde att avsluta semestern på Isla Holbox var för att jag hade läst att man just under juni månad (till september) kunde snorkla med valhajar här. Vi hade hittat en firma med bra rykte och bokat vårt valhajsafari. Och sen kom regnet. Och med det blåsten. 

Här märker vi inte av det längre, idag har det tex varit lugnt och fint om än lite mulet, och imorgon ska det vara strålande sol. Tydligen är havet inte helt lugnt ännu dock, för hamnen kommer vara stängd för småbåtar även imorgon. Det egentligen idag vi skulle ha åkt ut för imorgon hade vi tänkt åka till Cancun och tillbringa sista natten där (lite närmre flygplatsen). På grund av vädret har vi dock valt att stanna här även sista natten och taxi till flyget på onsdag morgon (vågar inte lita på bussen då), och vi hade in i det sista hoppats kunna åka till valarna imorgon. Valsafarifirman mailade oss dock tidigare idag och sa att hamnen med största sannolikhet kommer vara stängd imorgon (tisdag) men att vi kunde åka ut på onsdag istället, då det kommer vara fint. Men det kan vi ju inte svarade vi, för planet går 11.50, och bad dem höra av sig om det ändå gick att ordna imorgon. Men nu har vi fått tillbaka vår deposit, så nu verkar det onekligen ha skitit sig.

Vi missar alltså valhajarna med en dag... :(   Helvetes jävla skiiiiit!

En annorlunda resa

En bra sak att göra när man ska åka till en ny ö, är att kolla upp hur man tar sig dit, så det gjorde vi. Färja till Playa del Carmen, buss till Cancun, buss till Chiquila och färja till Holbox. Vi såg också att färjan till Holbox slutade gå vid 20, och att sista bussen till Chiquila gick vid 14.15. Bussen till Chiquila skulle ta ca 3 tim så 14.15 i Cancun var sista tiden att passa. Det blev lite stressigt eftersom bussar och färjor går efter mexikansk tid som vi nu har lärt oss är väldigt ungefärlig, men vi hann till busstationen i Cancun med 10 min tillgodo. 

Bara för att få veta att det inte alls gick en buss 14.15, nästa skulle gå imorgon kl 8. Så nu har vi lärt oss att man ska kolla på ADObussens hemsida om det går en buss, inte på Isla holboxs hemsida...

Det var surt tänkte vi och sneglade lite på hotellet tvärs över gatan från busstationen. Men sen tänkte vi lite på om det är någon större skillnad på kostnad för en extra hotellnatt och på taxi till Chiquila. 1600p (960kr) skulle taxi kosta enligt en gubbe som jobbade på busstationen med att bära folks packning till taxibilar. Det kan det bara värt tänkte vi och gick och åt på en liten Taqueria tvärs över gatan.

När vi sen var tillbaka på busstationen för gå på toa innan vi skulle ta taxin, kom en annan gubbe fram som jobbade med samma sak som den förste, men som verkade vara blind på ena ögat. 

-"Chiquila? Isla Holbox?" sa han och "Si" sa vi. Då sa han att det är dyrt med cancuntaxi till Isla Holbox, men att vi kunde ta en Isla Holboxtaxi som skulle tillbaka efter att ha lämnat folk i Cancun. Då skulle vi bara betala 250p. Det var billigt tänkte vi och blev tillsagda att stå kvar där så skulle han säga till när en Holboxtaxi kom.

Efter ett tag såg vi gubben med ögat prata med en man och kvinna som hade hund och som gestikulerade mycket, och pekade på oss. Då kom mannen och kvinnan med hunden fram och frågade om vi också skulle till Chiquila, för då kunde vi ju dela taxi. 250p var väääldigt billigt sa de (som ändå bodde i Mexiko och var från Uruguay och hade koll på läget) så de var lite skeptiska. Plan B var att vi skulle ta en buss om en timme till en liten by som ligger närmre Chiquila och dela taxi därifrån.

Sen väntade vi ett litet tag till och sen hände mycket på kort tid. Gubben med ögat kom och vinkade och killen som gestikulerade sa att vi skulle följa med, och sen skulle vi tydligen gå över gatan och runt hörnet till taxin och då tyckte killen som gestikulerade att det här var ju konstigt och sa till oss att stanna så sprang han tillbaka till busstationen. Han och hans flickvän och hunden kom strax tillbaka till oss och hon gick till taxin. Hon kom tillbaka från taxin och såg skeptisk ut och sa saker på spanska (hon kan ingen engelska) och började gå tillbaka till busstationen.

250p per person förklarade killen som gestikulerar, ok sa vi. Men flickvännen såg inte nöjd ut och sa saker på spanska. Då kom gubben med ögat och började gestikulera och tycka att vi skulle gå till taxin, medan tjejen sa massa saker på spanska och killen som gestikulerar gick tillbaka till busstationen och började prata med taxichaufförerna där.

Vi kompromissade, så jag stannade kvar hos flickvännen som sa No segura till mig medan Henke följde med gubben med ögat till taxin. Henke  kom tillbaka efter en kort stund och sa att nu kostar det 1200p och killen som gestikulerade kom tillbaka och sa att mu kunde vi åka vanlig taxi för 250p/person, så det lät ju bättre tänkte vi och mer segura.

Mannen som gestikulerade sa att "this is Mexico better take safe taxi". Och sen lyckades han krångla in en stor hundbur (fast i två delar) och våra två stora ryggsäckar i bakluckan på en liten jävla taxi, och sen lyckades vi krångla oss fyra och en hund av golden retriever typ in i taxin med. Så här sitter vi nu ändå, på väg till Chiquila och med ett litet äventyr i bagaget (bildligt alltså, bagageluckan är knökfull).

Killen som gestikulerar mycket pratar också mycket. Han är modell och skådespelare och har spelat in film med Colm Meaney, och behöver öva på sin engelska tycker han, och det kan man nog hålla med om. Han har visat en massa bilder på honom från modevisningar och fotojobb, och när han kitesurfar och på huset där han bor just nu där hans granne var art director på Moulin Rouge och de därför har mattor i foajén därifrån. När något är konstigt eller häftigt säger han "What is the fuuuck?", vilket han sa ganska många gånger.

Flickvännen säger inte så värst mycket till oss eftersom hon inte kan engelska, men ibland säger hon något på spanska om hunden eftersom han sitter under/mellan/på oss och verkar behöva titta ut och få lite luft så att han inte ska må dåligt.

Färjan från Chiquila ska gå varje hel timme, och vi kom till hamnen 18.05, så det var surt tänkte vi och funderade på om man kunde sitta under tak någonstans och vänta i 55 minuter eftersom det fortfarande öste ner. Men nu var det ju det här med att färjor och sånt går enligt mexikansk tid, så våra nya spansktalande vänner pratade med vakterna vid hamnen, betalade dem 30p (värdens minsta muta känns det som) och så öppnade de grinden och taxin kunde köra fram till båten som ju inte hade gått än.

Väl på ön fixade mannen som gestikulerar väldigt mycket och heter Santiago en taxi till oss fyra och hunden eftersom det visade sig att våra hotell låg precis nära varandra. Taxin bestod av en liten golfbil, men vi lyckades på något vis få plats igen och skumpade vi fram på översvämmade gator och kom till sist fram till vårt hotell, hela, men kanske inte helt rena.

Även om ADObussen hade varit lite billigare och mycket bekvämare, är det här ändå en bra mycket mer intressant resa! :)

Väntar bussen i Playa del Carmen som ska gå om 5 min (15min mextid)

Hunden tyckte att det var lite trångt

Hunden skaffade sig senare en rätt bra plats, medan matte fick sitta på kanten

Mannen som gestikulerar, kvinnan som talar spanska, hunden och Henke. De visade sig heta Santiago, Gorgella (typ) och Tauro.