Coba

Igår var vi i Coba, en gammal mayastad en bit utanför Tulum (45 min med bil). Den är äldre än både Chichén Itzá och Tulums ruiner och byggdes ca 200 år f.k. Här har det bara bott Maya, till skillnad från Chichén Itzá där det varit två kulturer; först Maya och sen Toltecas. Chichén Itzá består därför av en blandning av dessa två kulturer. Kommer ni ihåg gudstemplet i Chichén Itzá? Det som man ser idag är Toltecas tempel med fyra olika sidor där man kan gå upp. Inuti det templet finns ett Mayatempel med endast en trappa upp på ena sidan.

Tidigare har vi sett en guidad tur till Coba med resebolagen för 56dollar/pers. Men då skulle vi inte vara hemma förrän vid 17-tiden, så då skulle hela dagen gå åt till turen. Vi ville inte ha en massa väntan och dålig mat igen (som buffén vid Chichén Itzá) så vi beslutade oss för att ta en taxi dit, och hyra en guide på plats.

Imorse försökte vi fråga receptionisten hur mycket en taxi till Coba bör kosta, men det var inte den vanliga receptionisten utan en ung tjej som inte förstod så mycket engelska, så hon ringde ett taxibolag, och vips stod där en taxichaffis och gav oss en deal på 1300p om vi även ville till cenotes, eller 900p om vi bara ville till Coba och tillbaka. Då kändes det lite svårt att säga något annat än ja, eftersom vi inte visste hur mycket det skulle kosta, men jag skulle tro att det var lite överpris. Smidigt i alla fall. För 540kr fick vi skjuts dit, sen väntade han på oss under tiden vi var där (ca 1,5 timme) och sen åkte vi tillbaka. Inträde var 64p/pers, guide i 45 min var 250p/pers och hyra av cykel 45p/pers. Så totalt betalade vi 1620p (ca 480kr/pers) för en halvdagstur på våra villkor utan någon dötid eller stress. Så även om det kanske var lite dyr taxiresa i mexikanska mått mätt, är vi nöjda med vårt val. :)

Vi började turen på Coba (Cob Ha på Maya. Ha betyder vatten och staden är byggd runt en massa sjöar och cenotes), med en guidad tur på 45min. Då visade Otto (han hade ett lite längre mayanskt namn, men sa att det var lättare för oss att kalla honom Otto), det näst högsta templet, ett mayansk valv, och bollplanen och berättade sedan även lite om de andra byggnaderna vi skulle se. Efter guidningen fick vi hyra cyklar för att cykla till de andra ruinerna, klättra upp för det högsta templet och sen cykla tillbaka och ta taxin hem igen.

Visst Chichén Itzá var mycket större, men det här var mysigare. Dels var det ju lyxigt med egen guide, men det var heller inte lika mycket folk, inga försäljare, mycket mer djungel och man fick klättra upp för templet. Dessutom hade vi inga tider att passa utan kunde sitta längst upp på templet och vila och njuta av utsikten.

Så här såg Coba ut när man hittade det  på 70-talet. Eftersom området här är helt platt, visste man att om man stötte på en kulle var det i själva verket en ruin. Djungeln hade växt över hela Coba, och man har sen försiktigt tagit bort träd och andra växter. Innan Coba var en ruin var det ingen djungel alls här, utan helt öppet. Coba övergavs efter en torka. Man trodde att man gjort regnguden ilsken, och det gick inte att odla något. Precis som i Chichén Itzá var det en stor marknad i Coba.

Det här är det näst högsta templet i Coba. Där tillbad man regnguden, man har nämligen hittat en liten staty av henom där. Allt utom den nedersta delen är helt solitt, men på botten verkade det vara en gravplats, för där hittade man en massa mayaner i stora krukor (såg det ut som). Man kunde se på deras skallar att de tillhörde överklassen för de hade deformerade skallar. Överklassens bebisar deformerade man nämligen skallen på de 6 första månaderna genom att klämma ihop huvudet mellan två brädor. En bräda från pannan och uppåt/bakåt som satt ihop med och den andra brädan som gick från nacken och uppåt/bakåt. På så sätt fick de skallar med ett väldigt högt bakhuvud. 

Arbetarklassen känner man igen på att de har platt panna och mycket korta halsar/nackar p.g.a att de bar allting framåtlutade på ryggen, med en rem runt pannan. 

Dåförtiden var alla byggnader röda, färgade av nyckelpigor (det måste ha funnits mycket nyckelpigor då, nu har vi inte sett en enda...), och marken var vit. De byggde också en massa vägar mellan olika städer som också var vita och lystes upp av månskenet på natten. Eftersom djungeln är ojämn byggde man några meter höga vägar där man byggde en slags ram först, sen fyllde man på med stora och små stenar och till sist det vita dammet (kalksten?). Då blev det mycket lättare att gå mellan olika städer. Tydligen kände man till hjulet, men man använde det inte eftersom den runda formen var helig (rund som solen och månen). Det var också anledningen till att spelarna inte fick röra bollen med händerna i bollspelet.

Det finns kvar lite röd färg här och var men det mesta har försvunnit.

De mayanska bågarna är till skillnad från de romerska spetsiga. Dessa finner man genom diverse ruiner. Anledningen till detta var att vanligt folk inte fick gå framför byggnaden och dölja sikten för kungen.

När det gäller bollspelet sa vår guide att till skillnad från i Chichén Itzá så skedde det aldrig några mänskliga offer här. Mayanerna var nämligen fredliga, och höll livet kärt. Det enda man kunde göra var att skära sig lite i fingret, tungan, någonstans mer och i snoppen. Men aldrig något farligt, bara så det kom några droppar blod. Det var vinnaren som skar sig, för det var en ära att offras. Vår guide sa också att i Chichén Itzá var det vinnaren som offrades (också p.g.a äran), vilket jag också minns att mammas och pappas guide hade sagt till dem när de var i Chichén Itzá. 

När jag sa till guiden att guiden i Chichén Itzá sagt att det var förloraren som blev dödad i krigsspelen sa han att det nog kan ha varierat beroende på att det där var en mix av de båda kulturerna Maya och Toltecas. 

Inte vet jag, men så kan det väl vara om nu två guider säger att vinnaren offrades och en guide (med stöd av inristning på själva spelplanen) säger att förloraren kunde be att bli avrättad? Kanske är det det som är skillnaden? Att förloraren blev avrättad och att vinnaren i vissa fall kunde bli offrad?

Jag och H vid spelplanen med "livets träd" i bakgrunden. Just det här trädet var mycket ungt, de kan bli ca 60 m höga...

Transport mellan ruiner

Utkikstorn vid ett vägskäl

Det högsta templet fick man klättra upp för. Det var hyfsat brant och 42m högt med 120 trappsteg. Även om vi var bra svettiga när vi kom upp var det faktiskt inte alls särskilt jobbigt att gå upp, hade trott att det skulle vara mycket jobbigare. Kanske har det lönat sig att ta trapporna 4 våningar hemma..?

Det här templet var honungsbigudens tempel. Honung var viktigt till mat, medicin och alkohol. Skulle jag gissat hade jag trott att regnguden var viktigare, men man har väl lite olika prioriteringar. Nu har jag i och för sig inte provat honungssprit, det kanske är jättegott. :)

På något sätt fick de alltid ihop sina tempel så att de även hedrade kalendern. På Chichén Itzá var det 91 steg x 4 sidor= 364 + sista tempelplutten på toppen= 365.

På Coba var det något som var 7x 52= 364 + sista tempelplutten på toppen, men vi minns inte vad just nu.

Hursomhelst var det en himla fin utsikt från toppen!

Sen är det bara att ta sig ner igen...

Hundar. De finns överallt här och springer omkring själva på gator och stränder. De verkar dock inte vara herrelösa, många har halsband. 

Vi kom hem redan vid 13-tiden, så då tog vi en öl på balkongen och kollade hotell och dykning i Cozumel innan vi cyklade ner till stranden för att äta lunch. Idag blåste det mer och då verkar tången ha blåst in till stranden. På det stället där vi åt gick det en stackars kille fram och tillbaka och rensade stranden framför hotellet på tång. När han kommit till ena sidan var det redan fullt bakom honom igen. Det hotellet var rätt fancy, med folk som hade oäkta kroppsdelar och fina tunikor, och där man fick betala 25 dollar för en solsäng, så vi knatade vidare till Kin Ha igen som låg 50m bort. Himla trevligt ställe faktiskt. :)

Jag bekantar mig med den lokala faunan igen, en liten eremitkräfta som hade gått rakt på mig om jag inte flyttat på foten.

På vägen hem såg vi mer av den lokala faunan. En överkörd livsfarlig smal silvrig orm utanför hotellet. Uäääääää!!!!

Vår sista kväll här i Tulum vad det dags för lite shopping och autentisk mexikansk mat. Vi har gått och spanat lite på ett riktigt fult ställe, med gula plastdukar, plaststolar och tråkig belysning, där det alltid satt mexikanare och åt. Då måste det ju vara god mat tänkte vi, och det var det. Och sjukt billigt. Henke fick äntligen sin Taco al Pastor (fläsktaco), och jag ost och champinjoner med tortillas och så varsin läsk för 135p (ca 80kr) totalt. Min mat smakade pizza får jag väl säga och även om det förstås var gott, får jag säga något jag aldrig trodde jag skulle säga; det var faktiskt lite väl mycket ost! De snålar verkligen inte på osten i det här landet...

Henkes Taco al Pastor var tydligen det godaste han fått här förutom maten på veganrestaurangen.

En lite lustig sak här i Mexiko är att plasten alltid är kvar på sugröret. När vi drack drinkar på det där stället med stark mat för några dagar sen räckte de fram sugrören till oss så vi fick ta av plasten innan de satte dem i drinkarna. Vet inte vad det handlar om egentligen, men så är det.

Plasten på. Både på sugröret och bordet

Och sen shoppingen då. Jag hatar verkligen att pruta. Nu hade jag läst att man alltid ska lägga sig på 50% av utgångsbudet, men det känns ju oförskämt... Tror vi är lite för mesiga för det här, men vi fick i alla fall med oss en filt för 300p (där de på hotellet sagt att de ska kosta 20-30 dollar) och en handväska för 450p (hans utgångsbud var 600, så jag fick inte ner den så mycket, men en liknande väska hos grannen hade utgångsbudet 1200p som om jag jämför med den var det ju bra i alla fall...). Förmodligen blev vi lurade, men med tanke på att jag är rätt nöjd med att betala 180kr för en filt och 270kr för en handväska gör det inte så mycket. :)

180 spänn! Kanske måste köpa en till...

Kanske ska förklara det också. Anledningen till att jag hela tiden skriver vad saker och ting kostar är inte för att jag tror att nära och kära är så värst superintresserade av priserna, utan just för man hela tiden måste komma överens om priset. Om någon som ska resa hit snubblar över bloggen kan det ju vara till hjälp. Med det sagt kan jag säga att en taxi från Tulum stad till Tulum beach kostar 70-150p (på kvällen) beroende på hur långt ner på stranden. Från vårt hotell (nära vägen ner till stranden) till Kin Ha (typ halva stranden tror jag) tog de 90p som vi avrundade upp till 100.