Resa till Cozumel gör man med Ado-buss till playa del Carmen och två kvarter därifrån går färjan över till San Miguel del Cozumel. Om resan är det inte så mkt att säga förutom att man inte verkar ha någon kökultur här och att jag inte fattar drickskulturen. När ni hoppade på bussen frågade jag killen som öppnade dörren till bagageutrymmet vart vi skulle av om vi skulle till Cozumel medan JAG la in min väska som JAG burit dit. Jag tror att han sa att om jag hade dricksat honom 5p hade han svarat... Annars är folk jättetrevliga dock, han kanske bara hade en dålig dag.
Första intrycket av Cozumel är sådär faktiskt. På strandgatan (där vi bor) är det fullt med affärer (särskilt många juvelaffärer) och försäljarna är på en mycket mer här än i Tulum, där man kunde gå in i en affär utan att de ropat in en. Sen kanske mitt första intryck av Cozumel färgades lite av att jag var varm och hungrig och hade suttit och väntat en halvtimme på rummet på att någon skulle komma upp och öppna vår safetybox...
Det som jag tycker är tråkigast med Cozumel är dock att det är så amerikananpassat. De ger oss alltid priserna i dollar innan vi säger att vi bara har pesos, och här finns både Starbucks och Hooters. Och en massa amerikaner. De stora kryssningsfartygen lägger till här nämligen, och ur dem väller det ut amerikanare (folket alltså, inte bilarna).
Staden på Cozumel, San Miguel, är förhållandevis liten och saknar egentlig strand. Stränderna ligger söderut och på andra sidan ön. Vi var så hungriga och varma att vi hoppade in i taxi och bad den köra oss till närmsta strand, San Francisco. Den låg inte särskilt nära kan jag säga, och var inte särskilt mysig heller. Det var en s.k. beachclub där vi var tvungna att betala 10dollar (eller 120p) var, blev märkta med varsitt pappersarmband och blev visade ner till två solstolar. Vi fick en voucher tillbaka på 8 dollar var som vi kunde handla i restaurangen för, så det var egentligen inte så dyrt. Hade vi valt det stora paketet för 20 dollar hade vi även fått låna SUPar (stand up paddelboard) och snorklingutrustning. Efter ett tag insåg vi att hade vi gått till grannen istället hade man fått leka på en massa uppblåsbara...grejer...om man valt deras stora paket.
Leka verkar man verkligen kunna göra här, och det är nog det jag får ställa om till (mitt huvud är fortfarande på en lugn paradisstrand med hippiekänsla). Man kan surfa, parasaila, åka jetski, åka flyboard och mycket annat. Men först och främst ska vi dyka. Det är själva anledningen till att vi åkt till Cozumel. Och det ska vi göra efter frukosten idag. Ska bli så himla gött!
Första intrycket av Cozumel är sådär faktiskt. På strandgatan (där vi bor) är det fullt med affärer (särskilt många juvelaffärer) och försäljarna är på en mycket mer här än i Tulum, där man kunde gå in i en affär utan att de ropat in en. Sen kanske mitt första intryck av Cozumel färgades lite av att jag var varm och hungrig och hade suttit och väntat en halvtimme på rummet på att någon skulle komma upp och öppna vår safetybox...
Det som jag tycker är tråkigast med Cozumel är dock att det är så amerikananpassat. De ger oss alltid priserna i dollar innan vi säger att vi bara har pesos, och här finns både Starbucks och Hooters. Och en massa amerikaner. De stora kryssningsfartygen lägger till här nämligen, och ur dem väller det ut amerikanare (folket alltså, inte bilarna).
Staden på Cozumel, San Miguel, är förhållandevis liten och saknar egentlig strand. Stränderna ligger söderut och på andra sidan ön. Vi var så hungriga och varma att vi hoppade in i taxi och bad den köra oss till närmsta strand, San Francisco. Den låg inte särskilt nära kan jag säga, och var inte särskilt mysig heller. Det var en s.k. beachclub där vi var tvungna att betala 10dollar (eller 120p) var, blev märkta med varsitt pappersarmband och blev visade ner till två solstolar. Vi fick en voucher tillbaka på 8 dollar var som vi kunde handla i restaurangen för, så det var egentligen inte så dyrt. Hade vi valt det stora paketet för 20 dollar hade vi även fått låna SUPar (stand up paddelboard) och snorklingutrustning. Efter ett tag insåg vi att hade vi gått till grannen istället hade man fått leka på en massa uppblåsbara...grejer...om man valt deras stora paket.
Leka verkar man verkligen kunna göra här, och det är nog det jag får ställa om till (mitt huvud är fortfarande på en lugn paradisstrand med hippiekänsla). Man kan surfa, parasaila, åka jetski, åka flyboard och mycket annat. Men först och främst ska vi dyka. Det är själva anledningen till att vi åkt till Cozumel. Och det ska vi göra efter frukosten idag. Ska bli så himla gött!
Grejer man kan leka med (på)
Lokala faunan i ett hål i trottoaren
Semesterlevern ska ju ha sitt! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar