Sista dagen på Isla Holbox tillika semestern

Egentligen hade vi tänkt övernatta i Cancun sista natten för att ha nära till flygplatsen, men eftersom vädret äntligen skulle bli fint på tisdagen och vi i så fall till stor del hade fått tillbringa den dagen på bussen bestämde vi oss för att ta en taxi till flygplatsen onsdag morgon och tillbringa vår sista dag i Mexiko på Holbox. Dessutom hoppades vi att vi skulle kunna åka på valhajsafari på tisdagen nu när hamnen var stängd på måndagen.

Nu blev det ju tyvärr (som ni kanske märkte) ingen valhajssafari för oss, och jag var riktigt besviken ett tag. Men det var ju inte så mycket att göra åt, så vi såg till att göra annat kul istället. Henke var inte lika besviken som jag för han var väldigt sugen på att vindsurfa och vindarna hade inte varit bra på måndagen så tisdagen var sista chansen även för det. 

Och nu tillät vädret vindsurfing i alla fall! :)

Jag och Henke skulle få en gemensam 1.5 timmes lektion av en kvinna som hette Susanna, som sen visade sig bli snarare 2.5 timme. Först hade hon en genomgång på stranden, där vi fick testa att ta upp seglet, sen fick vi ta oss upp på brädan i vattnet utan segel, för att öva på att hålla balansen. När vi hade hoppat ett halvt varv på brädan fick vi pröva att vindsurfa. Det var superkul, och faktiskt lite lättare än jag hade trott. Mot slutet hade vi båda t.o.m. vänt uppe på brädan, och börjat så smått att styra (alltså så smått, jag la ner seglet om jag kom i närheten av folk så värst mycket kontroll på vart jag var på väg hade jag inte).

Resten av dagen tillbringade vi med att lata oss på stranden. I och med att vi hade surfat hade vi ju tränat under semestern, så det fick vi väga upp med solstolar och mat. Dessutom hade vi kvar både böcker och öl och de skulle ju inte läsa/dricka sig själva.  

Välförtjänt lunch.

Sopas för mig och tacos för Henke. (Gatan har torkat upp väl.)

Utsikten från uteplatsen i vårt nya rum.

Glassar Glassarsson är tillbaka

Var tvungen att ta med den här bilden eftersom min gloria syns så tydligt, och den knappt är på sned. 

We-fie framför vårt hotell (bland palmerna).

Hotellet smälter in ganska bra ändå.

Första doppet i poolen (vårt rum precis bakom Henke). Det var som ett dopp i en pool. Typ.

Eftermiddagssol

På kvällen var vi för första gången färdiga att gå ut och äta innan solnedgången och planerade att äta någonstans på stranden. Tyvärr var det molnigt vid horisonten, med det var ändå ett mysigt ljus. Vi hittade en restaurang som hade tre bord med vita dukar och tända ljus längst ner på stranden, men som tyvärr bara serverade italiensk mat. Sista kvällen i Mexiko vill man ju äta mexikanskt, men vi tog en förrätt och ett glas vin där i alla fall bara för att få sitta där och mysa ett tag.

Nästan lite filmromantiskt kan man tycka. Men det blir värre…

När vi satt där kom en kvinna fram till oss och sa något om kärlekens kväll och sång, och vips stod hon och sjöng för oss. Först kändes det som att jag ville krypa ner under bordet, men efter ett tag blev det rätt kul. En man med gitarr som också var ute och sjöng serenader kom till oss och kompade henne, fint! :)

  

Middagen avslutades på ett mexikanskt ställe nere på stranden utan duk och tända ljus, men med 80-talsballader på hög volym, så det var ju inte så pjåkigt det heller. ;) 

Tänk om mitt 14-åriga jag hade vetat att jag bara 20 år senare (herrejävlar va gammal jag blev helt plötsligt!!) skulle sitta barfota på en strand och äta middag med min kärlek lyssnandes till "lady in red"... :)

Min kärlek.

Bordsgrannarna blev också serenaderade. Tre gånger. Och de var så hövliga att de inte började äta av sin mat som kommit in i början av första serenaden. Tror nästan att de betalade för att han skulle gå tillslut... :) Men han var duktig!